Abusas Frasse

kom till oss i maj 1997 och är vår första hund. Han är en typisk borderterrier av den litet lugnare sorten har jag förstått så här i efterhand.. Lugn hemma men med mycket krut när det gäller. Det gick väldigt bra med det mesta redan från början. Han är vänlig och glad, arbetsglad, tillmötesgående, klok och lyssnar oftast (ibland med en stunds fördröjning..) och älskar all typ av aktivitet och träning. 

Han är lätt att ta med överallt och han är mycket omtyckt av våra vänner som uppskattar hans väluppfostrade sätt. Staketet har han i sin ungdom försökt gräva sig under men aldrig tänkt på att hoppa över. Aldrig någonsin har han hoppat upp i möblerna eller upp på matbordet. Att han sover i sängen beror på att han fick en inbjudan.. Vår gamla katt får vara ifred och han accepterar även främmande katter efter presentation. Igelkottarna har lugnt kunnat bo kvar.  För det mesta kan han umgås med andra hanhundar men antar gärna en uppfriskande utmaning som en tass på ryggen.. Tyvärr har han  dödsfiender också och dit räknar han alla boxrar oavsett kön.

Vi började med viltspårsträning när Palle var nästan sex år. Han har nog en något sämre näsa än Ivar men kompenserar det med noggrannhet och målmedvetenhet och är mycket lätt att läsa.

Agility har vi tränat av och till under åren. Han  älskar att hålla på.

Med Palle är allt så enkelt och trevligt. Tänk jag trodde det var vi som hade särskild talang för hunduppfostran -  men sen fick vi Ivar!